Men så plötsligt stiger det ut en man från tåget och när jag ser honom så är jag säker på att det är honom jag skall möta. Mannen har cigarr i munnen, kostym, bakåt kammat hår, solglasögon och hatt. Han står verkligen ut ur mängden.
Vi hälsar på varandra och han frågar om jag är hungrig. Jag svarar att jag är det och han beställer en taxi och vi åker till en restaurant på Avenyn. När vi kommer in så beställer stockholmaren in varsin hummer och 1 flaska Dom Pérignon. Stockholmaren är mycket fåordig men väldigt artig.
Efter att ha ätit oss mätta och tömt flaskan, så beställer han in 2 st espresson med avec och samtidigr tänder han en ny cigarr. Vi sitter en god stund kvar på restauranten han är fortfarande väldigt fåordig. Efter en tid måste jag tacka för mig och gå tillbaka till bibloteket och mina studier.
Så här såg stockholmaren ut!!!
Okej det här var överhuvudtaget inte sant, men det kunde ha varit det...eller egentligen inte. Måste man tala sanning när man bloggar????
Egentligen gick det till så här: Robi (en kompis från Finland som studerar i Stockholm den här våren) ringde igår och frågade om jag skulle komma på lunch med honom idag. Jag tackade ja så jag gick och möta honom till centralstation kl 12.15. Han sade att han hade fixat sin stockholm look, ni får själv bedöma om han liknar en stockholmare eller inte.
Vi åt lunch på ett väldigt trevligt ställe som hetter Cafe Vallgatan, jag hade fått det cafet rekommenderat tidigare. Det var kul att jämföra våra utbyten och hur vi båda upplever sverige.
Idag har det snurrat mycket depeche mode i mina hörlurar. Deras första skiva Speak & Spell är verkligen bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar